I den romerska kulturen var övergångar från en sfär till en annan starkt präglade av vördnad och beskydd. Olika gudomar eller symboler kunde avbildas på t ex husfasader för att proklamera välgång och lycka samtidigt som onda makter motades bort. Mot denna bakgrund har jag studerat de mosaikgolv som finns bevarade i ingångar (latin: fauces) till atriumhus i Pompeji, begravd av vulkanen Vesuvius’ aska år 79, i syfte att utröna vad för budskap husägarna valde att förmedla till sin omvärld.
I min doktorsavhandling, Greeting the visitor. A contextualising study of fauces-mosaics in Pompeii (2022) har stadens samtliga ingångsmosaiker analyserats med hjälp av olika kontextualiseringsmetoder, däribland en topografisk, en kronologisk och en ikonografisk. Redan antalet atriumhus, ett trettiotal av flera hundra, visar att det rörde sig om en mindre grupp (välbärgade) husägare som valde att låta dekorera sina ingångar med just mosaik; ett exklusivt konsthantverk som kommit till Italien från den grekiska kultursfären något hundratal år tidigare. I romarnas händer kom mosaikerna att utföras i en svart-vit teknik, vilket också är kännetecknande för fauces-mosaikerna. Vad gäller kronologi visar studien att majoriteten av dessa mosaiker tillverkades kring imperiets begynnelse, dvs strax före vår tideräknings början, och alltså inte mot slutet av stadens liv när mosaiken hade kommit att bli ett mer populärt dekorativt inslag.
Golvens olika motiv kan delas in i grupper om geometriska mönster, figurativa gestaltningar (oftast djur), blomstermotiv, omönstrat samt de med inlagda stenar. Även latinska inskrifter kunde ingå, vilket en av Pompejis mest berömda (fauces-)mosaiker uppvisar för att understryka golvets ”välkomnande” motiv: inskriften Cave canem (Varning för hunden) invid en alert vakthund. Studien visar att husägarna genom sina golv kunde ge uttryck för en röst som kombinerade två huvudbudskap: å ena sidan en önskan att välkomna och framhäva ingången och därmed ens hus och status; en inställning som avvek från den äldre traditionen, å den andra ett behov av att värna om husets och det inres säkerhet genom olika beskyddande element. För att kunna ådra sig endast positiv uppmärksamhet, och således inte makter som det onda ögat, infogades diverse mönster som alluderade till barriärer och stopp, men också ibland färg (i synnerhet rött), vid sidan av lyckobringande och inbjudande motiv. Fascinerande nog avbildades aldrig mytiska eller gudomliga figurer på golven, utan dessa fick istället beskådas på väggarna. Fokus låg främst på referenser till vardagslivet blandat med folkliga trosföreställningar.
Fanny Kärfve
Avhandling finns tillgänglig open access och kan laddas ner fritt via skriftseriernas hemsida genom att klicka här. Den går även att beställa i tryckt format via LU:s bokshop.
