I min avhandling Framtidens fragmentering: Sekretariatet för framtidsstudier och välfärdssamhällets dilemman under det långa 1970-talet undersöker jag den statliga framtidsstudieverksamhet som tillkom på initiativ av den socialdemokratiska regeringen i början av 70-talet. Initiativet togs mot bakgrund av en internationell boom för vad som omväxlande kallades framtidsstudier, framtidsforskning och futurologi. Sekretariatet placerades ursprungligen i statsrådsberedningen och dess olika projekt förväntades kunna tjäna som underlag både för den politiska planeringsprocessen och den mer allmänna samhällsdebatten. Under de följande åren producerades utifrån denna föresats ett antal uppmärksammade framtidsstudier om ämnen som ekonomisk tillväxt, energiförsörjning och internationalisering. I början av 80-talet flyttades emellertid sekretariatet till en politiskt sett mer perifer position i Forskningsrådsnämnden.
I avhandlingen kopplar jag de statliga framtidsstudierna till två centrala skiften i efterkrigstidens historia: å ena sidan välfärdsstatens radikalisering och expansion från och med slutet av 60-talet, å andra sidan det marknadsliberala genombrottet i början av 80-talet. Dessa båda skiften markerar början respektive slutet på det som den nederländske historikern Duco Hellema har kallat ”det långa 1970-talet”. Jag angriper därmed frågor som Hellema förvisso ställer, men aldrig riktigt besvarar. Varför skedde detta skifte? Varför ersattes en grundmurad tilltro till statsinterventionism och politisk planering av närmast motsatta förhållningssätt ett tiotal år senare? Finns ett samband mellan dessa båda skiften? De statliga framtidsstudierna utgör i detta sammanhang ett intressant studieobjekt, givet deras koppling till såväl det politiska etablissemanget som till samhällsdebatten.
Teoretiskt är avhandlingen förankrad i det framväxande fältet framtidshistoria (the history of the future, historische Zukunftsforschung). Jag fokuserar sålunda på de framtidsbilder och den framtidssyn som kom till uttryck i sekretariatets olika projekt. Det förra begreppet avser de visioner och scenarier som ofta utgjorde projektens själva huvudnummer. Det senare begreppet avser mer grundläggande, ofta implicita, föreställningar om möjligheten att påverka framtiden. I avhandlingens empiriska delar visar jag på en gradvis förändring gällande både framtidsbilder och framtidssyn. Denna förändring benämner jag avslutningsvis, med inspiration från den amerikanske idéhistorikern Daniel Rodgers, en fragmentering av framtiden. Framtidens fragmentering är i sin tur, menar jag, viktig för att förstå de mer övergripande samhällsförändringar Sverige genomgick i skarven mellan 70- och 80-tal.
Karl Haikola
Avhandlingen finns fritt tillgänglig för nedladdning via skriftseriernas hemsida. Klicka här! Den går även att beställa från LU:s bokshop.