Ny avhandling i mänskliga rättigheter (open access)

Vad är det med fotografi som gör det så självklart i mänskliga rättighetsaktivism? Och vilka minnen och historier om våld och förtryck möjliggörs genom fotografiska praktiker? Frågor om vad fotografiers kraft som medium, historiskt källmaterial eller bevis är har ställts och besvarats av många. I min avhandling närmare jag mig frågorna från en empirisk studie av hur fotografi använts och används för att skriva mänskliga rättighetshistoria i Thailand. Med avstamp i det politiskt omvälvande 1970-talet – då motståndet mot militärregimen var starkt samtidigt som det politiska våldet eskalerade – visar jag på villkoren för fotografi som historiskt källmaterial och dess potential för mänskliga rättighetsaktivism.

Två händelser har en särskilt framträdande plats i Thailands politiska historia och i avhandlingen: Upploppen och störtandet av militärmakten 14 oktober 1973 och en massaker på Thammasat universitet och militärkuppen 6 oktober 1976. Dessa händelser förbinder också Thailand med en global gräsrotsrörelse för mänskliga rättigheter som uppstod i mitten av 70-talet.Genom att spåra hur fotografier från 1970-talets våld bevarats, spridits och använts under de fyra årtionden som passerat visar jag på hur det inte är bilderna i sig utan snarare oförtrutet fotografiskt engagemang som skapar mening. Särskilt viktigt är det att notera omständigheter som gör att fotografier av våld och mänskliga rättighetskränkningar inte produceras, inte sprids och inte återfinns i arkiv.

Genom att tänka på fotografi som en händelse i sig – inte bara som ett dokument över en historisk händelse – är det möjligt att förstå hur samtida fotografiska praktiker (återpubliceringar, utställningar, arkivering) kan skapa minne och omförhandla historieskrivning. Avhandlingens titel alluderar på den tvetydiga roll som fotografi har i relationen mellan den thailändska staten och dess medborgare. Det direkta och statliga våldet, likaså den åtföljande straffriheten, är högst offentlig och den synligheten förstärker givetvis våldsapparaten. Samtidigt, vad jag visar på är hur fotografiska praktiker kan göra offren för våldet – de som till synes fråntas sin mänsklighet – till politiska subjekt i historien.

Karin H. Zackari är fil. dr i mänskliga rättigheter. Hennes avhandling Framing the Subjects: Human Rights and Photography in Contemporary Thai History finns tillgänglig open access här.

oktober 20, 2020

Inlägget postades i

Nya avhandlingar Open Access

Write a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *