HT:s bokblogg

Postorder ses oftast som ett sätt att handla varor på distans. Men det är också ett medium som förbinder människor över avstånd. I en ny avhandling i mediehistoria utreder Charlotte Nilsson postorderns tidiga historia.

År 1915 mottog 200 000 svenska hushåll postorderföretaget Åhlén & Holms katalog och tiotusentals svenskar var under det tidiga seklet säljagenter för företaget i sina hembygder. Trots denna utbredning har det i princip inte gjorts någon forskning om tidig postorder i Sverige – eller i något annat land för den delen. Som mediehistoriker, med en bakgrund i etnologi, tog intresset för postorder sin början i insikten om att detta var första gången i historien som privatpersoner, oavsett bostadsort, ekonomisk situation och social position, kunde ställa sig i förbindelse med varusäljande företag på platser långt bort och på så vis komma i kontakt med ett till synes aldrig sinande varuflöde så som det presenterades i tidningsannonser, postorderkataloger och genom lokala försäljningsagenter. Vad innebar det för samtidens livsvillkor och idévärldar att ta del av denna dignande varuvärld samtidigt som vardagen för de flesta människor var knaper? Och vidare, vilken roll spelade den tidiga postordern för det framväxande svenska konsumtionssamhället?

Med hjälp av välfungerande infrastruktur – järnväg, post, press – kunde ett företag som Åhlén & Holm, grundat 1899 i Insjön i Dalarna, marknadsföra och distribuera industriproducerade varor på en nationell marknad. De få vetenskapliga texter som tidigare behandlat tidig postorder, i Sverige och utomlands, har skildrat den som ett sätt för landsbygdens invånare att köpa varor från staden och alltså tillägna sig urbana konsumtionsmönster. Utifrån etnologiska frågelistor och litterära utsagor, vid sidan av Åhlén & Holms företagsmaterial, visar jag att det inte var själva handeln eller konsumtionen som var det viktigaste. Visst handlade många av de saluförda varorna. Men desto fler människor – barn som vuxna – läste annonserna, använde katalogerna som förströelselitteratur, leksak eller till och med toalettpapper, mötte eller var själv en lokal försäljningsagent samt deltog i Åhlén & Holms landsomspännande reklamaktiviteter (såsom flyguppvisningar, biografturnéer och bröllopstävlingar). Och allt det skedde utan att behöva lämna hemmet eller, åtminstone, hemorten. Varurepresentationer och kommersiella budskap blev en integrerad del av vardagen. Människor lärde sig att läsa och tolka reklam men också att själva agera utifrån den, ofta från tidig ålder. Jag kallar detta för kommersiell literacitet (commercial literacy) och hävdar att den både frigjorde människor från begränsande sociala strukturer (exempelvis kunde barn och gifta kvinnor tjäna egna pengar och förvärva affärskunskaper genom att vara agenter) och kapslade in dem i en kommersiell värld där varurepresentationer och reklambudskap tog sig in i hemmet, fritiden, lekarna och drömmarna.

Avhandlingen är utgiven i serien Mediehistoriskt arkiv och finns tillgänglig för nedladdning och beställning från skriftseriernas hemsida. Klicka här för att läsa boken.

Vad är det med fotografi som gör det så självklart i mänskliga rättighetsaktivism? Och vilka minnen och historier om våld och förtryck möjliggörs genom fotografiska praktiker? Frågor om vad fotografiers kraft som medium, historiskt källmaterial eller bevis är har ställts och besvarats av många. I min avhandling närmare jag mig frågorna från en empirisk studie av hur fotografi använts och används för att skriva mänskliga rättighetshistoria i Thailand. Med avstamp i det politiskt omvälvande 1970-talet – då motståndet mot militärregimen var starkt samtidigt som det politiska våldet eskalerade – visar jag på villkoren för fotografi som historiskt källmaterial och dess potential för mänskliga rättighetsaktivism.

Två händelser har en särskilt framträdande plats i Thailands politiska historia och i avhandlingen: Upploppen och störtandet av militärmakten 14 oktober 1973 och en massaker på Thammasat universitet och militärkuppen 6 oktober 1976. Dessa händelser förbinder också Thailand med en global gräsrotsrörelse för mänskliga rättigheter som uppstod i mitten av 70-talet.Genom att spåra hur fotografier från 1970-talets våld bevarats, spridits och använts under de fyra årtionden som passerat visar jag på hur det inte är bilderna i sig utan snarare oförtrutet fotografiskt engagemang som skapar mening. Särskilt viktigt är det att notera omständigheter som gör att fotografier av våld och mänskliga rättighetskränkningar inte produceras, inte sprids och inte återfinns i arkiv.

Genom att tänka på fotografi som en händelse i sig – inte bara som ett dokument över en historisk händelse – är det möjligt att förstå hur samtida fotografiska praktiker (återpubliceringar, utställningar, arkivering) kan skapa minne och omförhandla historieskrivning. Avhandlingens titel alluderar på den tvetydiga roll som fotografi har i relationen mellan den thailändska staten och dess medborgare. Det direkta och statliga våldet, likaså den åtföljande straffriheten, är högst offentlig och den synligheten förstärker givetvis våldsapparaten. Samtidigt, vad jag visar på är hur fotografiska praktiker kan göra offren för våldet – de som till synes fråntas sin mänsklighet – till politiska subjekt i historien.

Karin H. Zackari är fil. dr i mänskliga rättigheter. Hennes avhandling Framing the Subjects: Human Rights and Photography in Contemporary Thai History finns tillgänglig open access här.

Blickens kreativitet står i fokus doktorsavhandlingen Pippi mellan världar (2020) i retorik vid Lunds universitet. Här introducerar jag ett nymaterialistiskt perspektiv för att fånga betraktarens egen medskapande roll när hon kreativt orienterar sig i sin omvärld. Materiell retorik visar inte bara att analysen av  retoriska processer blir ofullständig om inte materiella faktorer inkluderas. Ännu viktigare för mig är att det utifrån materiell retorik är möjligt att betona vår intrassling i tingvärlden och därmed ge en rikare bild av kulturella lärandeprocesser. Med exempel hämtade ur svenska och tyska bokutgåvor (och skisser till dessa) visar jag hur bokillustrationer och pärmbilder framhäver det lekfullt normbrytande hos Pippi Långstrumpgestalten. Samtidigt är det också i ett interretoriskt perspektiv möjligt att se hur Pippi vid överflyttningen har tuktats för att passa den tyska barnboksmarknadens mer borgerligt sedesamma krav på en flickbarnshjälte.

Att en bildretorisk studie kan behöva ta hänsyn till det mångtydiga (det vill säga de betydelsepotentialer som aktualiseras i olika former av olika betraktare i olika situationer) blev tydligt redan i min licentiatavhandling Berättelser om en röd stuga (2011) i Svenska med didaktisk inriktning vid Malmö universitet. Denna studie är förankrad i en  utbildningsvetenskaplig forskningstradition. Det framgår av arbetets båda delar, dels när jag diskuterar populärkulturella föreställningar om svensk idyll i tyska media, dels när jag diskuterar hur dessa föreställningar påverkar tyska studenter som läser svenska som främmande språk. Teoretiskt är licentiatavhandlingen förankrad i tyskspråkig forskning i interkulturella studier. Det är en teoretisk inriktning som kombinerar litteraturvetenskap med en kulturteoretisk ansats. Även min doktorsavhandling kan läsas så att det bildretoriska studiet är ett medel eller instrument för att undersöka det interkulturella. Samtidigt fortsätter jag det visuella spåret men nu med en ännu tydligare inriktning mot bildretorisk analys.

Lisa Källström

Doktorsavhandlingen finns open access och kan laddas ner här!

Licentiatavhandlingen finns open access och kan laddas ner här!